En regnig eftermiddag

Jag lämnar det lilla grupprummet i skolan och upptäcker att det utanför är nersläckt och att det bara är jag kvar. Drar upp dragkedjan på jackan när jag stiger ut i regnet. Med armarna runt boken för att skydda den från regnet går jag med skyndande steg. Ler besvärat åt två främlingar som går förbi med varsitt paraply. De pratar med varandra och den ena går lite före den andre för att lämna plats åt mig på trottoaren. Jag tittar på mina fötter när jag går. Passerar cigarettfimpar och annat skräp. Förbi spårvagnshållplatsen och regndropparna studsar mot marken.

Onsdag

Jag skriver och skriver hela dagarna och när jag inte gör det pratar jag med fina vänner. Jag har inte riktigt ork att sitta och fixa ihop några ordentliga inlägg här. Det ska bli ändring på det så fort enerigin är tillbaka. För övrigt så målar jag naglarna i svart för tillfället och trotsar vädret med strumpbyxor och klänning. Lyssnar ganska så mycket (underdrift) på Rolling stones och läser Torka aldrig tårar utan handskar. Försöker peppa inför framtiden fast det är svårt.

Två dagar

Söndag kan sammanfattas ganska enkelt. Jag tillbringade dagen i sängen. Sträcksåg nästan hela säsong 4 av Downton Abbey med lillasyster och kolaglass. Det var fint även om man blir fruktansvärt seg av sådana dagar.

Den här dagen har jag tillbringat på Lennings. Först repetiton av Moderskärlek och sen skriva på gymnasiearbetet. Inspirationen är som förr och hela mitt huvud håller på att sprängas. Förutom precis efter jag och Fanny suttit och skrivit i flera timmar och jag behövde paus och frisk luft.

Annars tänker jag på hur fint livet är i stort och hur många fina människor som finns här. Jag har gått runt och småskrattat mest helatiden idag just därför.(och kanske lite för att jag är trött) Så har jag gått på stan och kollat på folk. Tagit in allting jag sett, sugit åt mig som en tvättsvamp. Vardagen gör mig så himla inspirerad just nu.

Ett rum

Mitt bland alla beatlesbider sparar jag på minnen. En skylt från Peter Pan- skeppet. En gren från En Midsommarnattsdröm.

Mönster i blått. 

Jag har gjort en spellista som heter "Julia: Vem fan slår Iris?". Det är nog bland det mest effektiva när det gäller skrivandet. Inspirationsmusik är bra grejer. 

Ibland sveper jag bara runt med kameran och trycker av lite på måfå. Utan att egentligen ha någon speciell tanke innan. Här tillbringar jag mycket av min lediga tid, med datorn i knät eller med stereon på hög volym. Skriver eller redigerar bilder.

Duggregn

Tillbakablick i bloggarkivet

Jag har suttit och bläddrat igenom mitt bloggarkiv för att minnas saker jag gjort och bilder jag tagit. Det är alltid roligt med en liten tillbakablick på saker som jag har gjort. Så här kommer en del av bilderna.

Sommarbild som jag inte har en minsta aning om var den är tagen. Detta är den största anledningen till att jag har bloggen. (förutom att jag tycker att det är kul) Jag vill minnas saker.

På en trappa i solskenet. Jag sitter och skalar potatis i en bunke, fotar blomkrukorna. Det är sommar och jag smsar med en kille, har på mig runda solglasögon helatiden, badar och åker iväg med familjen till bekantas landställe för att njuta varenda liten sekund av allt. Cykla barfota ned till sjön och hoppa i med huvudet först.

Så himla lycklig. Detta var antagligen i samband med att vi skulle börja med att repetera En midsommarnattsdröm i skolan. Samira och jag har som en liten tradition att vi går och köper bakelser och sitter på spiralen och fikar när det är något nytt spännande projekt på gång.

Tre fina vänner utanför matsalen i skolan. Från vänster: Fanny, Samira och Melody.  

En höstig helg åker jag med familjen till farmor och farfar. Där fotar jag två rosor ute på trappan. Solen lyser och man kan inte riktigt tro att det inom några månader kommer att bli minusgrader och vinterkapps-väder.

Svartvita instagrambilder som visar mer på det höstiga vädret.  

En natt när jag var ute och gick hade jag kamerastativet med mig. Det var ganska stjärnklart och jag ställde upp stativet mitt på vägen och riktade kameran upp mot himlen. Även om bilderna blev väldigt korniga tyckte jag att det blev ett rätt så lyckat försök. Nästa gång ska jag fota i RAW.

Ännu en såndär bild som jag inte har något minne alls av. Det enda jag kommer ihåg var att jag fotade små förjätmigej samma dag. 

Sekunderna

Jag vill göra saker. Men istället sitter jag här hemma och glor. Väntar på att tiden ska gå. Tittar på sekundvisarna på klockan i köket. Jag längtar någonstans. Vet inte vad jag ska ta mig till. Dricker lite havredryck och knaprar i mig ytterligare lite mer knäckebröd. Snart ska jag åka med mamma in till stan och gå på myrorna. Jag hoppas verkligen att jag hittar någonting. Gärna någon liten klänning eller en stor rutig herrskjorta. Men det är alltid så svårt detdär.

Jag har inte tappat lusten att skriva men försöker att inte sitt flera timmar i sträck med texter. Bilderna redigerade jag för att få någonting annat att göra.

Kärleken

Den här boken är så jäkla bra! Torka aldrig tårar utan handskar 1.Kärleken av Jonas Gardell. Har nästan sträckläst och varit helt uppslukad. Bra början nu när jag hade tänkt att läsa böcker igen. Satt och vek hundöra efter hundöra för att kunna spara på vissa stycken. (på en biblioteksbok... Usch på mig.)

Om vänskapen som kom tillbaka

Minns hur vi satt mittemot varandra. Det kändes lite spänt. Vi hade ju varit vänner för ett tag sen. Delat på godispåsar, gått genom stan och skrattat och pratat om saker som bara vi förstod. Så kom ett halvår av missförstånd. Vi slutade prata. Jag trodde du var arg. Du trodde jag var arg. Jag var inte arg, jag var ledsen. Det gjorde ont att mötas i skolan och inte veta om man skulle hälsa eller inte. Men tiden läker ju alla sår. Det var vad jag trodde och vad jag nu vet är sant. Fast kanske inte på det sättet. När vi tillsist blev ensamma i korridoren satt du faktiskt kvar med ryggen mot de röda skåpen. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle bli den som reste sig upp och gick. Man måste ju visa att man är stark, att man klarar sig. Jag höll hårt fast vid mitt löfte även om det inte kändes så bekvämt till en början. Så sa du någonting och jag ryckte nästan till. Var liksom inte beredd att du skulle säga någonting till mig efter alla de där månaderna. Du log. Jag tittade upp och våra blickar möttes som i samförstånd. Jag tror jag log tillbaka och efter ett tag frågade jag om jag fick titta i ditt ritblock. Som vanligt var det fullt av fantastiska teckningar och du rotade runt i ett pennskrin efter någon särskild sorts penna. Så satt vi där, bredvid varandra och pratade om "gamla tider" helt plötsligt. Jag med en liten gråtklump i magen och du med det där finurliga leendet du får ibland.

"EN KRAM TiLL Nea"

Det är den fjortonde februari. Jag har plågat mina fötter med obekväma skor hela dagen. Lite småhaltande stapplar jag trött in genom ytterdörren när lillasyster kommer och låser upp åt mig. Ställer mig sedan på huk för att bända upp snörena. Ena hälen och båda mina stortår värker och jag ställer försiktigt ned min ryggsäck på golvet. Ja, då var det lov! Äntligen lite sovmorgon. Lillasyster har försvunnit in igen och jag tänker leende på att imorgon kommer ingen mobil väcka mig med argsinta signaler. Då dyker hon plötsligt upp i dörren igen. Avbryter mig i mina drömmar. "Jag har en sak till dig!" hennes röst är otålig och förväntansfull. Jag ser hur hon försöker att gömma någonting bakom sin rygg. Någonting rött. Hon sträcker fram handen med pappret mot mig och ler så att man ser den stora tanden som precis nyss växt fram i överkäken. Det är ett stort hjärta ritat på framsidan av kortet. Ett sådant hjärta som är lite snett och ojämt. Inuti finns text. I blyerts, stora och små bokstäver blandat och jag känner hur det hugger till i bröstet. "EN KRAM TiLL Nea"

Torsdagsfika

Efter teaterlektionen drog jag och Samira ut på stan. Pratade om hundra viktiga saker och fikade. Och skrattade högt när någon i närheten snöt sig högljut, för att sen fortsätta skratta just för att vi inte kunde sluta. Idag var verkligen en sådan dag då sånt behövdes. Att bara avslappnat kunna sitta ner i någon timma och snacka är toppen!

Som om jag var tom på inspiration tillslut

Ja, här är det bara gamla bilder. Denna har jag inte ens ansträngt mig att redigera förrän nu.

Hur som... Jag försöker att gå i skolan som vanligt och inte vara alltför trött på dagarna. Började igår på att läsa Torka aldrig tårar utan handskar. Vilket för övrigt är så himla bra! Kanske kan jag komma igång med läsningen nu igen.

Godnatt.

Fyra bortglömda

Ett: Fönstret ut mot vägen. Det var en solig dag och jag kan inte minnas vad det var jag tänkte fotografera.

Två: Jag fotar en vas som står på bordet.

Tre: En fredag. Jag sitter vid datorn med godis. Gillar verkligen min bakgrundsbild så mycket. De är ett mönster av tekoppar som jag har suttit och pillat ihop själv.

Fyra: Fota huset.

Måndagen den tionde Februari tvåtusenfjorton

Hejhopp! Det har varit måndag. Teater-måndag. Gymnasiearbets-måndag. Inspirationen tar aldrig slut känns det som. Energin tar slut jättefort. Vill skriva mycket mer än jag hinner med och orkar på dagarna.

Nåja, jag hämtade i alla fall ut min studentmössa idag. Gråtklumpen i magen skavde enormt och Fanny peppsnackade om hur mycket roligt det faktiskt är kvar av gymnasiet. Och jag insåg att det kanske kommer att bli helt okej att sluta tillsist.

Nu vill jag krypa ned i min varma säng med en bok i knät.
Godnatt!

Svartvita helg-bilder

Det har varit en såndär trött helg. Jag har hängt med familjen hemma hos farfar och farmor. Ätit tidig rostbröds-frukost efter morgondusch. Tagit långpromenad med morfar och nästan inte hittat tillbaka. Knäppt några bilder på måfå och spelat kort och mobilspel med småsystrarna. Helgens bilder blev svartvita eftersom jag gillar dem bäst så.